Pluggar till musikalartist och håller till på söder!
Host.Host.HOST!
Vaknar som dom 4 tidigare dagarna med en slemklump i halsen och en hostattack som heter duga. Tycker synd om mig själv ett tag och önskar att jag kunde ha lite mer flyt ibland. Fast jag ska inte klaga, för nu har jag bestämt mig.
jag drar ner till Hamburg och kör så gott det går. Tyskar e så dåliga sångare så kanske räcker det att bara kraxa lite för att gå vidare....skoja! Jag ska försöka se detta som en utmaning och pressa mig till att göra mitt bästa, trots hosta, feber och antibiotika. Jag blir lite peppad av det faktist. Fast jag kommer juh att slå ifrån underläge...
Sommaren i all ära. Men även vintern, hur hatad årstiden än må vara, har sin charm faktist. Eller hur?
Så förklarade jag mina symptom för den 60 åriga kvinnliga läkaren på City Akuten.
Hon va mycket trevlig och ville inget annat än hjälpa mig. Så jag fick lite mer än väntat. Antibiotika, slemlösande och cocilana hostmedicin innehållande en stor mängd morfin!!
Glad som jag var att äntligen bli frisk med denna dunderkur som jag fått utskriven så tar jag medicinerna efter ordination. Jag märker att morfinet är starkt.... jädrans starkt... jag somnar och sover. Länge. När jag vaknar så känner jag mig lite yr och groggy. Det stor på flaskan att man kan bli "hög" av medicinen... men nu mådde jag verkligen riktigt dåligt. Sämre än innan.
Idag har jag inte fått behålla varken vatten eller mat i magen... och jag har förstårr att jag tydligen inte tål morfinet, för jag har ALDRIG mått så dåligt förut... fast hostan försvann faktist för stunden.
Nu vet jag varken in eller ut. Om det blir nån tysklandresa eller inte återstår att se hur min kropp reagerar på morfinet som fortfarande finns i blodet. En sak är i alla fall klar ..... ALDRIG MER COCILANA!
Det har jag. Och jag fick frågan: "Om du skulle välja ett djur som du måste bli i ditt nästa liv. Vilket skulle du då välja?"
På nått sätt så visste jag svaret på en gång. En fågel... en örn, sa ja. Av vilken anledning vet jag inte. Kanske för att jag blivit uppvuxen med fåglar, papegojor och undulater, eller för att jag kanske till och med varit en örn i nått liv...vem vet.
Sedan frågade karriärcoachen Nina, som hon hette, varför just en fågel? Det var tydligen en rätt ovanlig djurönskan bland hennes klienter.
Hmmm... jag tänkte efter...
-Tänk att få spänna ut sina långa långa vingar, känna spännvindden mellan vingspätsarna och lyfta från marken. Lyfta från alla problem och bekymmer och bara flyga högt, högt upp i luften.
Tänk att se världen från ovan. Det skulle nog ge ett annat perspektiv på tillvaron, en mer distans till saker och ting, och tänk på den fantastiska utsikten!
Tänk att ta luftvägen över berget, istället för att gå runt det...
Apropå fåglar så badade jag Melker förra veckan, familjens Nymfparakit. Han älskar att bada tillsammans med oss i badkaret eller i handfatet tillsammans med dagens disk.
Har tagit ledigt från jobbet och ska på heltid rå om mig själv nu. Jag bara MÅSTE bli frisk tills jag drar till tyskland på lördag. Feber går ann, men med rethosta tar man inga fina långa toner. Så nu blir det dunder-kur-receptet på 3 kannor ingefärsvatten med citron och honung. Det måste hjålp.
Nella (danspedagog) säger alltid "Dit tanken går, arbetar kroppen".
Jag tror stenhårt på det.
Nu ska jag ut på stan till min nyaste "upptäkt" i city: Dygnet-runt-öppet Apoteket vid centralen.
Flyg, buss och tåg bokat Sångerna och monologen översatta De sceniska inövat Dansskorna uppvärmda Självförtroendet på (hyfsad) topp Tyskan (hyfsat) flytande Förväntningarna höga Tonerna låga
Kroppen frisk
Sinnet glatt
Mormor och morfar i tyskland har inte sagt till resten av den tyska släkten att jag är på väg ner till dom om en vecka. De vill att det ska bli en slags suprice när jag bara dyker upp där vid dörrposten och skriker "hallooo!". Och suprice lär det juh bli eftersom jag inte varit där på minst 2 år.
"Modigt att gå fram inför alla dessa prominenta sångpedagoger och sångare! Operachefen, professorer från Operahögskolan och många fler av landets främsta inom sång."
-Citat Helena
Jag har varit modig. Modig och utmanande. Jag har satt mig i världens mest utsatta position och öppnat min personligaste ägodel för 400 stycken kritiskt granskande par öron...
Paul Farringtons masterclass var grym! Jag känner mig utvald, mkt glad och tacksam...
Btw så är jag nu också student på Kungliga Musikhögskolans musikalkurs...
Boddy Holly the Musical. Svängiga låtar Mycket 50 -tals feeling Brolle; BRA röst, DÅLIG skådis! Scenografin: mycket ekonomisk INGEN WAHLGREN! =) Sällskapet: Niiiiiiice!
Min kompis Ingela på bilden i ett av hennes stora show nummer ombord på lyxkryssaren. Jag han träffa henne för en exklusiv fika igår, och han bli superuppdaterad i musikalvärlden... Ingela är ett levande musikallexikon för de som inte känner henne =)
Hon erbjöd mig en visit på båten med gratis lyxlya, mat å show...mmmm, nice! De ska utnyttjas =)
Från ett djupt inlägg till ett lite mer ytligt... eller i allafall tyskt =)
I veckan fick jag brev från "Joop Van Den Ende Academy" i Hamburg att de gärna lyssnar å ser på mig om 3 veckor! Så nu har jag i all hast bokat billiga ryanir-ståplats biljetter till Deutschland och letar febrilt efter nått övernattningsställe. Kanske blir det även en liten snabb visit förbi Mormor och morfar i Himmelstadt, typ 4 timmars tågresa från Hamburg. Har inte träffat dom på snart 2 år nämligen.
Nu återstår hårt arbete. Måste hitta tyska översättningar på några sånger, och jobba fram en egen översättning på Margareta Garpe monologen som jag ska ta med mig. Dessutom måste ja komma i någorlunda dans form innan jag drar oxå. Det blir morgon/kvälls Jazz och gymmet månaden ut...
Kul ska det bli, men även småpirrigt såklart. Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått ett modersmåls språk gratis. Och tur är det väll att det just blev tyskan oxå, eftersom guldgruvan tydligen ligger i just Deutschland...
Håll tummarna för mig den 1:a Mars! (Och ev på lördag...men det är inte 100% säkert än...)
En dimmig dag på gotlands strandpromenad, med horisonten som mål.
Mitt sinne är dock inte så grott som bilden tycks förmedla...
Jag har firat stort med familjen och släkten, och igår med vänner. Champagnen känner jag faktist av lite än, fast det va de värt såklart =) Och sedan det bästa av allt, en fantastisk helg på Gotland!
TACK ALLA SOM GRATULERAT OCH LYCKOÖNSKAT MIG! NI BETYDER VERKLIGEN SÅ MYCKET!
Nu måste jag tillbaks till mina sysslor. Fick just ett mycket mycket trevligt mail från Helena, min songcoach, med ett väldigt spännande erbjudande som jag bara inte kan tacka nej till, även om jag just nu gärna skulle vilja eftersom ja typ redan skakar av nervositet...hihi.
Jag berättar mer när allt är säkert. Måste jaga pianist nu!! Finns de nån pianist som möjligtvis har "old red hills of home" på sin repertoar?
"Detta kommer blir DITT år!" - Grattis citat från Mickis ;D
Om jag nån gång till förmodan skulle ställa upp i melodifestivalen med nån låt, så skulle det vara med denna...
Är faktist lite nyfiken på hur Nina Söderquist´s låt kommer låta imorgon. Som musikalare så har man kunnat följa henne på West End Star tv-serien, och hennes bejublande Diva-roll i Spamalot musikalen i London. Fast undrar om hennes sång kommer va musikalig i "Find your Grail" stuk, eller bara rockig. Antar att de flesta av mina musikalvänner kommer rösta hårt på henne. Let´s see...
Idag är det fredag, jag sitter å läser teaterlitteratur...
...min sista fredag som 23 åring btw! Det låter dramatiskt värre, men samtidigt positivt upplyftande. Ju äldre jag blir dessdu starkare känner jag att ja aldrig skulle vilja vara yngre igen. Den erfarenhet, lärdom och mognad man skaffat sig vill man inte vara utan. Dessutom så utvecklas jag så mycket som musiker just nu och vill bara se framåt.
Fast samtidigt behövs det tillfällen som dessa (typ födelsedagar) då man tar sig tid och kollar tillbaks på sitt liv och förhoppningsvis inser hur mycket man gått framåt. Ofta så lever jag mitt i utvecklingen och tar inte vara på den vetskapen att man faktist utvecklats en massa. Jag tänker liksom bara framåt framåt framåt hela tiden... Jag tror att det är ganska vanligt tänkande bland oss musiker. Och alldeles för ofta fokuserar man också på det negativa istället för det positiva...
Ett par visa (nja..?) ord från den snart 24 åriga Sebbz =) ...och nu tillbaks till Impro!